SM 5 BSZ - Telegrafi utan nyckelknäppar

High speed telegraphy without keying clicks

För sändare på amatörbanden gäller enligt reglementet B:90 från Televerket: "Sändare får icke uppta onödigt stor bandbredd. Vid telegrafi skall tecknen vara väl avrundade såväl i början som i slutet av teckendelarna. "

Många fabriksbyggda stationer uppfyller tyvärr inte det här kravet. Artikeln utreder varför man får nyckelknäppar och hur man kan avlägsna dom.

Så vitt vi vet finns det inte någon fabriksbyggd 2 m-transceiver som har perfekt cw-nyckling. Den perfekta nycklingen är fri från nyckelknäppar vid ett frekvensavstånd av ett par kHz, den medger nycklingshastigheter på 1000 bokstäver per minut att användas vid meteorscatter och dessutom är den baktonsfri.

Knäppfri nyckling kan enkelt åstadkommas även om tillverkarna ofta struntar i det. Lite svårare blir det att ordna knäppfri höghastighetsnyckling, särskilt om man vill ha god baktonsundertryckning.

Yaesu FT 221 som exempel

I FT 221 sker nycklingen i emittrarna på två transistorer, Q1107 och Q1101 vilka båda arbetar vid 10,7 MHz. Med nyckel uppe är signalen mellan 55 och 65 dB svagare än med nyckel nere. Vid dx-trafik är det mer än tillräckligt, men lokalt kan det innebära att signalen blir svårläst. Ytterligare ca 25 dB baktonsundertryckning får man genom att emitternyckla ännu ett steg, Q503 som arbetar på 144 MHz. De delar av kopplingsschemat som är aktuella visas i fig 1.

Av fig 1 framgår vilka åtgärder som vidtagits för att man skall få emitternyckling på Q503. Alla kontakter är upptagna på exciter-kortet. Därför har vi valt att låta nycklingen komma i samma kabel som 10,7 MHz-signalen, vilket kräver två drosslar och två kondensatorer.

För att nycklingen skall bli snabb och ändå knäppfri krävs att samtliga nycklade steg spärrar vid ungefär samma spänning. Eftersom fabrikanterna inte bekymrar sig om sådana detaljer får den intresserade amatören göra det själv.

Sändarens olika steg måste nycklas samtidigt

De nycklade kretsarna undersöks steg för steg

Spänningen till det nycklade steget mäts med en voltmeter och genom att studera uteffekten - eventuellt genom att lyssna på sändaren - får man en uppfattning om nycklingskarakteristiken för varje enskilt steg. Vad man vill åstadkomma är att stegen börjar arbeta vid en och samma spänning, t ex 2 V.

Det gör man antingen genom att justera basspänningen eller genom att tillföra nycklingsspänningen över en spänningsdelare (jfr FT 225 i RT 1981 nr 6/7 där fälteffekttransistorn Q510 nycklas genom en spänningsdelare om 6,8 k till nyckeln och 1,8 k till jord).

Om basspänningen ändras bör man även ändra emittermotståndet, så att strömmen i transistorn bibehålls.

När alla stegen har något så när lika nycklingskarakteristik återstår bara att utforma en krets som styr spänningen på nycklingsledningen i takt med nyckeln men med lämplig filtrering.

Tre typer av nyckelfilter

Om något av stegen nycklas genom en spänningsdelare behövs dessutom ett motstånd från nycklingsledningen till plus (1 k i FT 225), eftersom man eljest får en bakton på grund av strömmen genom spänningsdelaren, som ju ligger parallellt med nyckeln.

Om en nyckling enligt fig 3 ger alltför olika stig- och falltid kan man använda en krets enligt fig 4. Det justerbara motståndet ställs in så att sändaren nätt och jämnt blir strypt när nyckeln är uppe. I kopplingen medför strömmen från den lågohmiga spänningsdelaren att teckensluten blir ungefär lika snabba som tecknens början.

För vanlig telegrafi duger en nycklingskrets enligt fig 3 eller fig 4. Vill man höghastighetsnyckla för meteorscatter bör man göra en mer komplicerad nycklingskrets. Iden är att ett flerpoligt, aktivt lågpassfilter kopplas mellan nyckeln och nycklingsledningen som matas lågohmigt, så att strömmen i nycklingsledningen saknar inverkan. Enligt fig 5, med R = 3,9 k och C = 0,22 mikrofarad, kan man nyckla i 1 000-takt. Det minsta av R2 och R3 bör vara betydligt mindre än R, t ex 1 k. Med R2 och R3 ställer man in spänningen vid nyckel uppe, så att sändaren nätt och jämnt är strypt. Med Rl kan man reglera uteffekten, och R1 bör väljas så att eventuella alc-kretsar ej aktiveras. I många stationer, t ex FT221, har man inte tillgång till någon minusspänning. Med de i denna artikel beskrivna modifieringarna fungerar ett nycklingsfilter enligt fig 6 alldeles utmärkt.

Teckenformningskretsen Q1601 är egentligen onödig, men eftersom den finns får den sitta kvar. I äldre stationer som saknar kortet med Q 1601 kan man lika gärna använda ett motstånd (streckat i fig 6) Medhörningen sätts i så fall direkt på nyckeln.

I fig 6 har motståndet på 47 k samma funktion som R1 i fig 5. Det aktiva lågpassfiltret med en emitterföljare kräver att spänningen på basen aldrig går under ca 0,8 V. Därför bör det motståndet inte vara större än 47 k. Spänningsdelaren 68 och 47 ohm har samma funktion som R2 och R3 i fig 5. Kondensatorn på 220 pF är nödvändig för att förhindra hf-likriktning i transistorn.

Morsenyckling en form av AM

Med en enkel rc-länk avtar sidbanden = nyckelknäpparna med 6 dB för varje fördubbling av frekvensavståndet. Med det aktiva filtret avtar de med 18 dB i stället, vilket gör att man samtidigt får snabbare nyckling och mindre nyckelknäppar.

To SM 5 BSZ Main Page